Ibland händer saker man inte kan förklara.

För er som inte förstår vad som händer så har tyvärr jag och Eve gjort slut och valt att gå vidare. Mycket har varit svårt för oss, och framförallt henne men distansen har helt enkelt bara tog kål på oss.
 
Jag är ledsen. Jag är chockad. Jag är fortfarande otroligt kär. Men det finns inget mer jag kan göra. Mina händer är knutna och mitt hjärta krossat. Men det är bara mänsliga känslor. Jag är nog inte ensam om det i världen. Det enda jag kan säga med säkerthet är att jag tror att detta är det största misstaget i mitt liv och jag kommer se tillbaka i framtiden och slå mig själv och kommer ha svårt att förlåta mig själv för allt som har hänt. Men jag ångrar inte alla våra år tillsammans med över 6 års minnen. 
 
Men livet fortsätter, och det är bara att se det från det ljusa. Vänner och familj är så otorligt viktigt så det finns inte. Livet kommer med smällar, men man kan inget än att fortsätta gå fram, sätta nya mål, och klara av dom. Jag har i mitt liv hittils levt upp till alla mina mål, socialt, skolmässigt, jobb, simning. Det är helt fantastiskt. Jag skäms inte över att säga det, men nu det är ett mål som har glidit ur min hand. Inte glad, verkligen inte. 
 
Men jag är även känd att vara jävligt stark i alla lägen och kan hantera situationer och anpassa till nya miljöer, vilket är ett stort måste nu när det händer så mycket i livet just nu med skola, simning, och jobb. Kommer jag ångra mycket av det jag gjort och sagt? Mycket möjligt. Men det är dags att se allt positivt. Ingen idé att tycka synd om sig själv och sympatisera. 
 
Så sympatisera fan inte för mig nu, men för er som följer bloggen kan det vara värt att veta.
 
 
Jag saknar vintern.
 
 
No more sobbing..I'm done.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0