När träningen blir tuff får man se tillbaka på det ljusa.

Det är inte enkelt nu. Inga pass är "mina" pass. Det är långt, hårt, med snabba starttider (för mig). I USA greppar man inte riktigt att det finns olika simmare som klarar av olika saker. Därför ligger jag och sliter hårt, medan andra kan glida igenom ett pass på 7500m långbana. 
 
Min kropp är inte där den var för 6 år sedan då jag kunde ligga och gneta och köra på. Den har nu blivit mycket mer anaerobt anpassad och sprintig. Absolut håller jag med om att jag ska fortsätta simma långa pass, men inte på samma starttider som en distanssimmare på collegenivå. Sprintsimmare är en helt annan idrottare än en distanssimmare. 
 
Men men. Dagarna går och det blir tuffare. Då är det skönt att artiklar som denna existerar:
 
Deniz sköna silverskräll.
 
 

Kommentarer
Postat av: Carina

Ja det var härligt!Kram

2012-09-26 @ 09:21:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0